Sara Isabel Hiller

Eller, nja... Ett paket har kommit med posten och det glädjer mig mycket. Ty detta paket gör det åter möjligt för mig att föra över bilder från min systemkamera till min kära dator! Vilket ett tag varit omöjligt eftersom jag slarvat bort denna viktiga länk mellan de två finaste elektroniska prylar jag äger. Ja, iPhonen är ocskå med i den trion, men den har jag ju inte haft så länge att jag hunnit sabba nått för den än, så det är ju inte så mycket att ojja sig över. Men nu funkar allt i alla fall och det är bra nu när jag och pappa ska på en expedition ute i de djupaste värmländska skogarna och de djupaste värmländska snödrivorn och för er som inte hade alla rätt på landskapstävlingen så är värmland ovanför vänern (den största av de två stora sjöarna, för den som blandat ihop det också :) Vi ska nämnligen på vinterrallyt och ge os ut på fältet för att titta på vrålsnabba bilar som ska sladda, hoppa och svischa förbi mig och min kamera och pappa och hans fascinerade ansiktsuttryck! Jag är grymt laddad inför denna resa och ber till gudarna att mina stövlar ska vara tillräckligt snötäta, thermobrallorna tillräckligt varma och vantarna tillräckligt luddiga. Att jackan är varm det har jag redan testat. Fast jag kanske har börjat vänja mig vid värmen?! Jag måste nog byta till min kalla jacka ett par dar nästa vecka så jag blir glatt överraskad av det goda, blåa vidundret.

Och nu en hyllning till bilen som ska ta oss till skogens hjärta. Ragnar är den finaste bilen jag vet och jag är evigt tacksam till honom och min far (och mor) för att de lärde mig köra bil tillslut.