Kort konstaterande
Med kajak på havet
Det är torsdag men det kunde lika gärna varit vilken annan dag som helst på veckan. Jag har ingen koll alls på dagarna nu när det är sommar och man jobbar lite konstigt schema. Efter att ha funderat lite kom jag i alla fall fram till att det faktiskt är torsdag idag och att det alltså var ganska länge sen det var söndag då jag var ute och paddlade kajak för första gången i mitt liv.
Cecilia på Tom tits började snacka om att det skulle vara kul att sticka ut och paddla nån dag och det höll jag ju med om så vi planerade lite gran för en tur till nyköping där vi skulle kunna hyra grejer. Jag vet inte om jag bara antog eller om hon verkligen sa kanot när vi pratade, men jag var i alla fall helt övertygad om att det var kanoter vi skulle hyra. I bilen på väg till campingstället som hade uthyrningen förstod jag att det inte alls var några kanoter vi skulle hyra utan kajaker! Jag kännde genast hur skräcken spred sig i kroppen på mig och jag förberedde mig för det värsta. Eskimåvändningar och näradöden upplevelser med kallsupar spelades upp i huvudet på mig och skräckhistorierna som jag fick höra av de andra mer vana kajakpaddlarna var knappast lugnande. Jag var glad att jag inte tagit med min nya kamera eller något annat värdefullt för jag var helt säker på att jag skulle behöva bada.
Väl på plats började min oro släppa lite, jag har ju rätt bra balans ändå övertalade jag mig själv. Vi fick en mycket kort visning av var paddel och flytväst fanns innan camping ägaren tog bilen hem till huset typ 50 meter bort och vi fick sjösätta oss själva. Det vinglade bara till ett par gånger sen var jag faktiskt rätt bekväm i båten. Eller bekväm kanske var att ta i, jag fick skarpa smärtor i axel och nacke särskillt på vänster sida som jag fick dras med hela dagen och några dagar därefter om jag ska vara helt ärlig. Men jag tycker inte om att gnälla så jag försökte att inte nämna det för ofta. Jag frågade bara då och då om de andra hade ont nånstans. De hade säkert lika ont som jag bara att de höll tyst. Jag tycker jag höll ganska tyst jag med i och för sig, med tanke på hur plågad jag faktiskt var. Jag var säkert överansträngd redan från början, eller så hade jag bara jädde dålig teknik!
Nej nu låter det som om jag bara tyckte det var jobbigt, så var det inte alls. Jag var faktiskt väldigt nöjd över att jag fick anstränga mig lite mer än vanligt. När jag var i stallet hela dagarna förut var jag mycket starkare och uthålligare och när jag nu äntligen fick lite träningsvärk kännde jag mig faktiskt riktigt sund. Om än lite sliten... Det var hur som helst en helt fantastisk dag på havet och man kom jätte nära både vattnet och klippor och sjägräs som växte som koraller på botten. Man kunde ta sig över jätte grunda partier där man trodde att man slulle slå i och det var jätte klart vatten så man såg massor av sjögräsbuskar. Jag gick i och för sig på grund en gång och höll på att inte komma loss utan att bli jätte blöt, men då lärde jag mig ändå hur grunda vatten kajaken klarade.
Efter en fikapaus (där alla utom jag badade), en grillad gourmetburgare, en hel del vatten i kajaken och ca 8 timmar ute på vift kom vi tillbaka till campingen, alla smått brända på olika ställen. Jag hoppas verkligen att vi hittar på fler sånna här saker i sommar och jag är glad att jag fått lite nya kompisar. Alla var jätte sjyssta och hjälpsamma när jag behövde assistans för att komma i och ur kajaken rädd som jag var :) När allt var i land och vi betalat for vi hem till Filippa där vi blev bjudna på en jätte god middag med två efterrätter och hemmalagad flädersaft! Bättre slut på dagen kunde man nog inte få. Tyvärr tog jag inga bilder på den delen av äventyret, men här kommer lite av bilderna från dagen.
.
För snål för buss
Jag kom alltså på att jag skulle börja använda just den igen när mamma tjatade om att jag inte borde gå så himla mycket eftersom jag har så dåliga skor och får ont i höften eller knäna eller en fot så fort jag promenerat lite för mycket. Hon tyckte att jag borde köpa ett busskort, men när jag sa att det var för dyrt hotade hon med att köpa ett åt mig vilket jag inte vill. Jag får så dåligt samvete när jag inte åker tillräckligt mycket och så blir jag lat också och åker buss i onödan bara för att jag ska känna att det lönar sig. Det är bättre att jag får lite motion tänkte jag och kom att tänka på min gamla cykel.
Jag lyckades övertala mamma att köra den till cykelaffären för att få ett nytt lås och nyckel istället för att betala busskortet och vips så var min cykel fixad och redo att användas. Stolt över detta vackra röda åkdon pumpade jag framdäcket och cyklade hem till pappa och längtade efter att få ta den till jobbet nästa dag. Nästa dag var jag inte riktigt lika stolt. Luften var helt borta ur framdäcket igen! Jag borde ha anat nått när jag behövde pumpa den på kvällen inte långt efter att den kommit hem. Och jag fick i stress och panik snabbt lirka ut pappas gamla cresent ur garage och pumpa upp den för att sedan kasta mig iväg i sista sekunden som vanligt. Cresenten kan man alltid lite på! Men jag som räknat med att ta mig till jobbet med lugn för en gångs skull! Fast egentligen var det ju inte så konstigt att min gamla cykel var lite paj med tanke på att den stått ute i ett och ett halvt år utan att nån rört den ur fläcken, men jag ville verkligen tro att den var hel. Jag ska fixa däcket så fort jag bara kan nu i alla fall, sen kommer jag glida fram på min snygga röda cykel resten av sommaren.
