Sara Isabel Hiller

När jag var mindre kunde jag inte döda myggor. Detta är helt sant. Jag tyckte så synd om dom så det gick inte, utan jag viftade bara bort dom. Eller, om det fanns en mygga i rummet när jag höll på att somna så la jag täcket över huvudet och sträckte ut ett ben som myggan kunde ta för sig av så jag fick sova sen och inte behövde ha en mygga surrandes i örat. 

Nu kan jag faktiskt döda myggor! och fästingar och bromsar med. Jag känner mig till och med riktigt nöjd när jag dödat en stor fet broms som precis tänkt ta en tugga av en häst eller mig! Jag trodde därför att jag blivit mindre känslig när det gäller att döda djur, men det gällde tydligen bara de blodsugande djuren. 

Idag när jag satt och halvsov i solen ute på verandan kom Filippa och mjauade brevid mig. Jag klappade henne lite grann, sen kastade hon sig plötsligt in under bordet. Det var en liten mus som hon hade med sig som nu höll på att smita! Jag trodde först att den var död, men så släppte hon ner den i gräset och den rörde sig lite. Jag fick panik och sög tag i nackskinnet på katten och höll bort henne från den vettskrämda musen. Jag ville kontrollera om den var halvdöd eller helt levande och i så fall kunde den ju få springa iväg tänkte jag. Filippa skrek och försökte slita sig som en vildhäst så jag slängde in henne i hallen sen skyndade jag mig tillbaka till musen. Den satt bara där och lutade sig mot några grässtrån utan att bry sig om myrorna som klättrade på den och jag kunde inte bara lämna den, då skulle ju nästa bästa katt komma och ta den så jag ringde mamma och hoppades att hon skulle lösa problemet. Hon tyckte att jag skulle hämta en spade och ha ihjäl den! Det verkade ju vara det snällaste egentligen så den slapp lida, men jag kunde absolut inte tänka mig att slå en spade i huvudet på den. Hon kom med ett lite bättre förslag, att gå till grannen och be honom göra det, men jag ville helst inte det heller.

Medan jag stod där och tittade på musen började den vinglande röra lite på sig. Den gick runt runt och välte lite då och då, men verkade bli piggare så vi bestämde att jag skulle hämta ett tomt flingpaket och putta ner musen där i och lägga paketet uppe i skogen så kunde han vila upp sig lite där. Jag var lite rädd att jag inte skulle hitta musen om han vinglade iväg för långt medan jag hämtade flingpaketet, men så snurrade han runt ett par varv och lyckades trassla in ena bakbenet i gräset och satt fast. Jag kom tillbaka med ett havrefraspaket med några havrefras i botten och en sax så jag kunde klippa loss honom och då skuttade han iväg lite. Han verkade vara lite halt, men mest chockad tror jag så jag puttade försiktigt in honom i paketet och gick runt till skogen. När jag väl ställt ner paketet under en gran gick han ut ganska snabbt, men jag lät det ligga kvar om han ville gömma sig och äta lite havrefras sen :)

Jag hoppas att den klarar sig, men jag vet ju att min älskade katt förmodligen kommer att äta upp den nästa gång hon går ut i alla fall. Jag vet ju att katter äter djur, men måste hon blanda in mig! Om jag slipper se dom halvdöda och döda vore det mycket lättare.

Hur som helst är är min mördarkatt världens bästa katt. Jag får helt enkelt leva med att ta hand om döda och halvdöda sorkar, kaniner, ekorrar och möss.