Sara Isabel Hiller

Det var ju väldigt väldigt länge sen jag var i stallet och för min kompis Frida var det ännu längre sen så hon föreslog att vi skulle åka dit och rida lite. Vädret har ju varit perfekt ett bra tag nu och det hade varit jätte mysigt att rida ut en sväng, men när vi väl kom dit hade tandläkaren precis varit där och rotat runt i munnen på de små hästarna så de var fortfarande lite groggy och förmodligen lite ömma i munnen så vi ville inte anstränga dem.

Vi hade väldigt kul i alla fall och jag blev jätte glad direkt när jag kom in i stallet och såg att min gamla Kim hade kommit tillbaka efter att ha varit utlånad till en tjej som skulle rida till henne för försäljning. Kim var min stjärna när jag red som mest på Ekensberg och hon var den jag kände mig tryggast på när vi skulle ut och tävla eller hoppa högt och jag var jätte glad att se henne igen. Philippa är ju också en av mina favoriter, men hur mycket jag än tycker om henne så har hon ändå varit den svåraste häst jag nånsin ridit! Kim var i och för sig också knepig i början men det var ändå ingenting mot vad Philippa kunde hitta på :)

Jag kommer aldrig glömma när jag äntligen fått Philippa att röra sig framåt överhuvud taget efter att ha haft gått igenom en period då hon bara stod still när jag skulle rida. Jag var på ute banan och hade fått upp rätt bra fart och galopperade runt och var väldigt nöjd med att jag faktiskt höll mig på banan, vilket var mer än jag gjorde med Kim på den tiden. På ena långsidan nån meter in på banan stod Stefan och kollade hur det gick för oss som red och när jag ska rida förbi honom börjar Philippa dra lite åt hans håll. Stefan försöker backa undan, men hon hade liksom riktat in sig på honom och styrningen fungerade inte så jätte bra, vi hade ju precis kommit överens om hur man gick frammåt, svänga kom långt senare i vår utveckling! Hur som helst så gick allt detta väldigt fort, kom ihåg att hastigheten var hög redan från början. Stefans överlevnads instinkter säger i alla fall åt honom att rädda sig själv så han sträcker upp sig hojtar till och håller upp armarna. Detta fick slut på händelsen väldigt fort då Philippa gjorde ett av sina tvära kast åt sidan vilket hon har naturlig fallenhet för varpå jag faller av, vilket jag tydligen har naturlig fallenhet för. Det var typ den andra av kanske 14 avtrillningar från just Philippa, eller det kan ha blivit fler... Jag håller räkningen faktiskt, har det bara inte i huvudet. Här kommer två bilder som jag tog i måndags, de är inte riktigt i sin livs form, men jag tycker de är söta ändå. Kim först, sen Philippa.


Loppan var i stallet också och vi hjälpte henne ta ut några hästar till hagen där vi passade på att hälsa på alla som ville hälsa på oss, vilket var alla utom Zeus. han verkade inte få eller vilja vara med de andra pållarna. Ska försöka komma ihåg att gosa lite med honom också nästa gång jag åker dit. Det var jätte roligt att träffa Loppan också, jag saknar att ha hoppträningar med henne och Frida med Maria som tränare.  Jag tog en del bilder i hagen också som jag vill spara.