För snål för buss

Det är dyrt att åka buss och det är alltid långt att gå. Vad gör man, jo jag kom på att man kan ju cykla såklart. Jag brukar ju cykla på sommaren men just i år har jag inte tagit fram hojjen för jag har fått för mig att jag vill använda min gamla cykel som jag fick när jag var typ elva år, men det har varit lite svårt. Den är jätte fin, röd med sju växlar och både handbroms och fotbroms så man är dubbelt säker. Problemet är bara att den varit bortglömd ett par år och jag har fått använda pappas gamla cresent. Min röda har stått inlåst i förrådet i gamla lägenheten där jag nästan glömde bort att den fanns, sen när vi flyttade till radhuset och jag kom ihåg att jag hade en jättefin cykel råkade jag låsa den så ingen skulle sno den och märkte sedan att vi inte hade nån nyckel. Sen har den fått stå ute i trägården i ett och ett halvt år, låst. Tills nu!

Jag kom alltså på att jag skulle börja använda just den igen när mamma tjatade om att jag inte borde gå så himla mycket eftersom jag har så dåliga skor och får ont i höften eller knäna eller en fot så fort jag promenerat lite för mycket. Hon tyckte att jag borde köpa ett busskort, men när jag sa att det var för dyrt hotade hon med att köpa ett åt mig vilket jag inte vill. Jag får så dåligt samvete när jag inte åker tillräckligt mycket och så blir jag lat också och åker buss i onödan bara för att jag ska känna att det lönar sig. Det är bättre att jag får lite motion tänkte jag och kom att tänka på min gamla cykel.

Jag lyckades övertala mamma att köra den till cykelaffären för att få ett nytt lås och nyckel istället för att betala busskortet och vips så var min cykel fixad och redo att användas. Stolt över detta vackra röda åkdon pumpade jag framdäcket och cyklade hem till pappa och längtade efter att få ta den till jobbet nästa dag. Nästa dag var jag inte riktigt lika stolt. Luften var helt borta ur framdäcket igen! Jag borde ha anat nått när jag behövde pumpa den på kvällen inte långt efter att den kommit hem. Och jag fick i stress och panik snabbt lirka ut pappas gamla cresent ur garage och pumpa upp den för att sedan kasta mig iväg i sista sekunden som vanligt. Cresenten kan man alltid lite på! Men jag som räknat med att ta mig till jobbet med lugn för en gångs skull! Fast egentligen var det ju inte så konstigt att min gamla cykel var lite paj med tanke på att den stått ute i ett och ett halvt år utan att nån rört den ur fläcken, men jag ville verkligen tro att den var hel. Jag ska fixa däcket så fort jag bara kan nu i alla fall, sen kommer jag glida fram på min snygga röda cykel resten av sommaren.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0