Sara Isabel Hiller

Att skruva ihop bordet gick lätt som en plätt, men stolarna blev det bara pankaka av. Det var den mest komplicerade stolskonstruktion jag sett! jag har i och för sig inte studerat så jätte många på nära håll, men det var komplicerat. Och dåliga instruktioner. Men det värsta av allt var att när vi väl fått ihop två stolar så var de vickiga! Och det värsta som finns med stolar är när de vickar hit och dit. Med lite justeringar blev de tillräckligt stadiga, men när jag satte mig insåg jag att de var lite högre än normalt och började då fundera på om de var bekväma eller inte. mamma tyckte det var så fruktansvärt att hon inte skulle kunna äta vid mit bord, men det blir hon nog så illa tvungen att göra om hon ska äta middag hos mig, för nu har jag tillslut bestämt mig för att ha kvar dom. De är sköna! Och fina :)

Min amerikanska vän Hannah håller med också. Hon har dock så korta ben att hon alltid har svårt att nå ner till golvet så det är lite annorlunda, men om hon inte tyckte att det var nån fara borde det va lugnt. Jag får väl bara ha långa människor på middag annars. Nu ska jag och Hannah nog baka en kaka tror jag. Och äta den vid mitt fina svarta matbord.

Long live America