Som på julafton
Nu är jag inflyttad! Och det gick fantastiskt smidigt och jag hade den bästa dan på länge. Det började tidigt med frukost halv sju hos pappa. Jag hoppade upp ur sängen och studsade runt i huset som om det vore julafton och jag var fem år. Jag var så galet glad att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Pappa skulle iväg mitt på dan nån gång och ville hinna göra sig iordning så kl 10 ville han att vi skulle va klara och om vi var! Kvart över sju kom vi igång och kvart över nio satte vi oss i min lilla gröna soffa och fåtölj, pustade ut och beskådade lägenheten och vårt fantastiska arbete med att få in alla 23 kartonger plus säng, bord, stolar och byrå.
Sen satt vi en stund och funderade på om det skulle få plats ett bord i stora rummet och det slutade med att jag vann 500 kr! Pappa tyckte att jag skulle ställa in mormor och morfars gamla kökssoffa mot en av väggarna och jag fattade inte vad han menade för väggen var ju uppenbarligen för kort i mina ögon! Men han var helt säker på att den inte var längre än väggen. Jag litade dock på mitt ögonmått och var lite kaxig eftersom jag har 500 kr innestående hos Per som förlorat ett vad mot mig i sommras så jag tyckte inte att jag hade så himla mycket att förlora. Och det gjorde jag inte för soffan visade sig vara 3 cm längre än väggen! Hm Hm Hm :)
När pappa farit iväg kom Frida förbi lagom till lunch som hämtades på kolgrillen. Undra hur mycket jag kommer äta där egentligen? Och sen kom jag på den briljanta iden att vi skulle spela sälskapsspel! Ticket to ride blev det, ett mycket trevligt spel som jag kan rekommendera som julklapp till nån spelglad vän. Per vann såklart och jag tror att jag kan ha kommit sist, men det minns jag inte så tydligt... Hur som helst så är sällskaps spel underskattade och jag hoppas jag kommer ha spelkväll hemma hos mig nån gång ibland.
Eftersom dagen började så tidigt hade jag fortfarande en fantastisk kväll framför mig efter spelsessionen och det var inte vilken kväll som helst. Det vankades Nobelmiddag! En kortvarig tradition som börjde och slutade någon gång på 90-talet och som nu fick en uppsving i och med att min kära syster kom på att det var dags igen. Trerätters middag, tipspromenad med Nobeltema och självklart en högtidlig diplomcermoni. Jag hoppas att det inte dröjer så himla länga innan gamla gympagänget är samlat igen. Jag kanske kan bjuda hem alla på middag sen när jag köpt mitt matbord. Ja, så får det bli!
Sen satt vi en stund och funderade på om det skulle få plats ett bord i stora rummet och det slutade med att jag vann 500 kr! Pappa tyckte att jag skulle ställa in mormor och morfars gamla kökssoffa mot en av väggarna och jag fattade inte vad han menade för väggen var ju uppenbarligen för kort i mina ögon! Men han var helt säker på att den inte var längre än väggen. Jag litade dock på mitt ögonmått och var lite kaxig eftersom jag har 500 kr innestående hos Per som förlorat ett vad mot mig i sommras så jag tyckte inte att jag hade så himla mycket att förlora. Och det gjorde jag inte för soffan visade sig vara 3 cm längre än väggen! Hm Hm Hm :)
När pappa farit iväg kom Frida förbi lagom till lunch som hämtades på kolgrillen. Undra hur mycket jag kommer äta där egentligen? Och sen kom jag på den briljanta iden att vi skulle spela sälskapsspel! Ticket to ride blev det, ett mycket trevligt spel som jag kan rekommendera som julklapp till nån spelglad vän. Per vann såklart och jag tror att jag kan ha kommit sist, men det minns jag inte så tydligt... Hur som helst så är sällskaps spel underskattade och jag hoppas jag kommer ha spelkväll hemma hos mig nån gång ibland.
Eftersom dagen började så tidigt hade jag fortfarande en fantastisk kväll framför mig efter spelsessionen och det var inte vilken kväll som helst. Det vankades Nobelmiddag! En kortvarig tradition som börjde och slutade någon gång på 90-talet och som nu fick en uppsving i och med att min kära syster kom på att det var dags igen. Trerätters middag, tipspromenad med Nobeltema och självklart en högtidlig diplomcermoni. Jag hoppas att det inte dröjer så himla länga innan gamla gympagänget är samlat igen. Jag kanske kan bjuda hem alla på middag sen när jag köpt mitt matbord. Ja, så får det bli!
Kommentarer
Trackback
