Sara Isabel Hiller

Ja! Nu har det satt igång igen. Jag har fått lite fart med att ordna allt det sista inför lördagens stora utflytt, inte en dag för tidigt. Jag belv påminnd av min far att jag bara har två dagar kvar att packa, sen är det lördag. Och då åker vi tidigt så allt måste verkligen vara klart. Ja! jag vet. fick han såklart till svar, och jag blev rätt irriterad över att han kände sig tvungen att påpeka detta uppenbara för mig. Men egentligen kan jag inte klandra honom, för för det första så ser mitt rum verkligen ut som om snöslungan kört över min resväska och skickat ut kläderna på en radie större än ytan på mitt rum och för det andra så hade jag faktiskt inte riktigt fattat att det är så snart som jag flyttar. Men jag vill ändå klara mig själv och gillar inte att bli påminnd. Jag trivs bättre med att upptäcka sådanna saker själv. Och sån här sista minuten stress är ju halva tjusningen med sånna här projekt.

Jag verkar tycka att det finns någon slags tjusning i att stanna uppe lite för sent var och varannan dag också. Det blir liksom inte lika spännande på dagarna om man är helt utvilad... Eller? Nej, jag vet faktiskt inte varför jag inte kan komma i säng. Kanske för att jag har så roligt att jag inte vill att dagen ska ta slut. Och för att nästa dag börjar med jobb så det dröjer så länge tills jag får leka med min dator, titta på roliga TVserier eller fixa med nått av mina hundra små projekt.

När jag flyttat in ska jag ta mig ett bad och koppla av i alla fall. Det gör inget om det blir lite stressigt nu. Om man ändå hade ett så här sjysst badkar från Westerbergs...