Sara Isabel Hiller

Och med den rollen kommer ett visst ansvar. Tex så kan man inte ha hur stökigt som helst om man vill att en bebis ska komma och hälsa på så jag städar. På mitt eget lilla vis :) Först plockar man lite, sen måste man pausa och det har jag gjort genom att ladda ner bilderna som min fantastiska mamma har tagit på de senaste hopptävlingarna när jag ridit Dumle.

Snart ska jag plocka lite mer... Och när plockandet är klart kan det riktiga städandet sätta igång! Och jag har fått värsta bästa presenten av Per som ska göra det hela lite enklare. En städmanual med tips och råd :) Vi ska hjälpas åt att storstäda hos varandra så det blir fint en gång för alla! Eller... tills det blir skitigt och man måste göra om allt igen :) Hur som helst så var det en väldigt bra present som motiverar mig att plocka untan stöket så jag kommer åt att städa ordentligt. Men, nu är pausen över så det är bäst att jag sätter igång innan nästa paus börjar.

Hemma hos pappa förra fredan kanske? Oj va fint det var :) Känner att det snart är dags för en picnic eller liknande.

Sen vilade jag mig i gräset en stund.

Kollar på Beverly Hills och förvånas över hur de klädde sig på den tiden.

Nej det lät fel... örat mot magen menar jag ju.

Jag längtar tills bebisen kommer ut och jag får krama den lite försiktigt. Jag försökte lyssna på den lite med magen mot örat, men det hände inget. Sofie och hennes mage är väldigt fina tillsammans i alla fall. Det är ett som är säkert.

Mätt och belåten, nu tänker jag jag lägga mig på soffan och glo på tv, eller titta på bilderna i tidningen igen. Jag läser inte tidningar, jag tittar i dom.

Sitter hemma hos Sofie och har just ätit födelsedagsfika i stora lass. Jag har blivit lovad tacos, eller nachos eller liknande så jag dröjer mig kvar ock tänkte passa på att blogga lite så min kära syster blir extra glad på mig. Jag låtsas läsa en tidning så hon inte ska misstänka något, där hittar jag bilder på kläder som jag skulle vilja ha, tex en lång klänning. Jag ska unna mig ett gäng nya plagg nästa månad för jag har varit så sparsam den här månaden. Jag vill ha en sån kofta som jag gav till Sofie i födelsedagspresent också, en sån där som inte har knappar och som har fladdriga lite långa sidor. Jag dröjer mig kvar för jag hoppas att bebisen ska komma snart också. Den har inte kommit än...

Jag åt glass idag. Det var min frukost och den var god. Blåbär, hallon och viol mmm... Det här är en typisk glass som jag skulle valt när jag var liten. Jag har precis återupptäckt den här sortens smaker och vill bara säga: Kolaglass släng dig i väggen.

Idag hände nått fantastiskt roligt. Tre gånger till och med!

Jag tar det från början. Jag har ju gått och klippt lugg och i samma veva passade jag på att köpa nya linser lagom till sommaren. Jag såg detta som något av en make over, om än i liten skala. Jag menar jag har ju haft både lugg och linser förr och det var ju inte som att jag klippt av mig hela kalufsen vilket har hänt ett par gånger tidigare, men en liten uppiffning tyckte jag det blev. Utan mina glasögon tycker jag att det känns lite tomt runt ögonen så lite mascara tycker jag passar fint och det sätter liksom pricken över iet så jag känner mig sådär extra fin. Det var nog just det draget som var mest förvirrande för mina kollegor idag. Det blir ju så när man aldrig har något smink annars. Jag brukar ju spexa till det och sminka mig när det är fest och då kommenterar folk hur annorlunda man ser ut vilket är roligt när man ändå har ansträngt sig lite, men idag gick jag alltså steget längre. Idag hade jag min nya lugg, linserna och lite mascara på JOBBET vilket ledde till att tre olika personer, som jag inte alltför sällan äter min lunch med, helt enkelt inte kände igen mig, över huvud taget. De trodde att jag var nyanställd! En frågade mig om jag var en av de nya sommarjobbarna, en hejade jag på och fick då svaret "Hej. Ja vad heter du då?" och en hälsade mig välkommen och var beredd att ta i hand :) Alla tre situationer löstes genom nervösa skratt från alla inblandade, men jag var ändå mycket road. Vissa tyckte att jag borde vara upprörd över att inte bli igenkänd, men jag ser det som en fördel att kunna förvandla sig. Jag känner mig som stålmannen! Det är ju det som är hela poängen med nya frisyrer förresten, att man vill se lite annorlunda ut och det lyckades jag uppenbarligen med den här gången. Så härmed vill jag tacka er som inte såg vem jag var. Det gjorde min dag :)

Jag kan ju i och för sig meddela att det inte är första gången det här händer. På studentbalen gick vår historialärare och tog alla tjejerna i hand, sa deras namn och bockade. När han kom till mig tog han min hand och frågade mycket artigt "Hur var namnet?" Alla tyckte det var hemskt roligt, men läraren verkade något generad. Och då hade jag bara sminkat mig och satt upp håret lite grann. På senaste festen på jobbet som i och för sig var en maskerad lyckades jag också förvandla mig med mycket små medel. Mascara, ögonskugga, rouge, grovt ritade ögonbryn och en stram knut gjorde mig tydligen oigenkännelig, men då var det ju meningen.

Nu är frågan hur jag ska göra imorn. Jag tror jag ska ha håret i tofs, det kanske förvirrar några fler :)

/ Stålmannen

Jag har belönats med en ofantlig träningsvärk efter mitt vansinniga friskisutövande i förrgår. Igår hade jag så ont att jag knappt kunde ställa mig upp. På eftermiddagen nån gång gjorde jag misstaget att lägga mig på golvet av nån anledning. Jag tror att jag tänkte att det skulle vara skönt att få sträcka ut lite. Det var det i och för sig, men det var desto obehagligare att ta sig därifrån. Allt som innebär att man måste nudda golvet och sen ta sig upp framkallar stor smärta.

Jag kan inte sprida ut mitt bloggande, det är mycket svårt för mig, så jag hetsbloggar nu istället.

Jag satt nyss och funderade över det fina namnet Hillerhammar efter att ha läst min systers bligg. Då kände jag att jag ville skapa ett nytt namn som man kan använda när även vår kära vän Malin Hed är med. Jag kom på två som jag gillar:

Billerhed och Hederbill

Hilldehbill och Billdehill är andra förslag, men då är ju hed baklänges fast det kanske inte spelar nån roll.

Så till nått helt annat, Mamma och Stefan var här och satte upp en spegel åt mig idag och det blev alldeles fantastiskt fint. Mitt vardagsrum känns helt plötsligt kungligt med den guldiga ramen som passar soffan och lampan hur bra som helst. Och det är inte längre bara en jättestor mörk vägg. Det är en vägg med en fin spegel :) Nu måste jag bara hitta en sjysst ram till mitt foto av Ragnar (ja den lilla golfen som ska ta oss till Tullgarnsnäs).

Nu ska jag fortsätta fylla min klädkammare med handdukar och annat viktigt. Det som är mindre viktigt ska jag försöka skänka bort. Jag får se hur det går med det...

Även körningen gick som en dans. Jag känner mig övermänsklig!

Jag känner mig galet stark efter att ha orkat med både ett cirkelfyspass och ett medelpass på friskis idag! Det skedde bara för att jag inte skulle förlora den där utmaningen som jag och Jessica satt igång om att man måste gå två pass i veckan. Jag orkade mer än jag räknat med så nu känner jag mig som starkast i världen :) Nu blir det nått att äta från Ellbe sen ska jag och pappa köra lite bil.