Kort konstaterande
Med kajak på havet
Det är torsdag men det kunde lika gärna varit vilken annan dag som helst på veckan. Jag har ingen koll alls på dagarna nu när det är sommar och man jobbar lite konstigt schema. Efter att ha funderat lite kom jag i alla fall fram till att det faktiskt är torsdag idag och att det alltså var ganska länge sen det var söndag då jag var ute och paddlade kajak för första gången i mitt liv.
Cecilia på Tom tits började snacka om att det skulle vara kul att sticka ut och paddla nån dag och det höll jag ju med om så vi planerade lite gran för en tur till nyköping där vi skulle kunna hyra grejer. Jag vet inte om jag bara antog eller om hon verkligen sa kanot när vi pratade, men jag var i alla fall helt övertygad om att det var kanoter vi skulle hyra. I bilen på väg till campingstället som hade uthyrningen förstod jag att det inte alls var några kanoter vi skulle hyra utan kajaker! Jag kännde genast hur skräcken spred sig i kroppen på mig och jag förberedde mig för det värsta. Eskimåvändningar och näradöden upplevelser med kallsupar spelades upp i huvudet på mig och skräckhistorierna som jag fick höra av de andra mer vana kajakpaddlarna var knappast lugnande. Jag var glad att jag inte tagit med min nya kamera eller något annat värdefullt för jag var helt säker på att jag skulle behöva bada.
Väl på plats började min oro släppa lite, jag har ju rätt bra balans ändå övertalade jag mig själv. Vi fick en mycket kort visning av var paddel och flytväst fanns innan camping ägaren tog bilen hem till huset typ 50 meter bort och vi fick sjösätta oss själva. Det vinglade bara till ett par gånger sen var jag faktiskt rätt bekväm i båten. Eller bekväm kanske var att ta i, jag fick skarpa smärtor i axel och nacke särskillt på vänster sida som jag fick dras med hela dagen och några dagar därefter om jag ska vara helt ärlig. Men jag tycker inte om att gnälla så jag försökte att inte nämna det för ofta. Jag frågade bara då och då om de andra hade ont nånstans. De hade säkert lika ont som jag bara att de höll tyst. Jag tycker jag höll ganska tyst jag med i och för sig, med tanke på hur plågad jag faktiskt var. Jag var säkert överansträngd redan från början, eller så hade jag bara jädde dålig teknik!
Nej nu låter det som om jag bara tyckte det var jobbigt, så var det inte alls. Jag var faktiskt väldigt nöjd över att jag fick anstränga mig lite mer än vanligt. När jag var i stallet hela dagarna förut var jag mycket starkare och uthålligare och när jag nu äntligen fick lite träningsvärk kännde jag mig faktiskt riktigt sund. Om än lite sliten... Det var hur som helst en helt fantastisk dag på havet och man kom jätte nära både vattnet och klippor och sjägräs som växte som koraller på botten. Man kunde ta sig över jätte grunda partier där man trodde att man slulle slå i och det var jätte klart vatten så man såg massor av sjögräsbuskar. Jag gick i och för sig på grund en gång och höll på att inte komma loss utan att bli jätte blöt, men då lärde jag mig ändå hur grunda vatten kajaken klarade.
Efter en fikapaus (där alla utom jag badade), en grillad gourmetburgare, en hel del vatten i kajaken och ca 8 timmar ute på vift kom vi tillbaka till campingen, alla smått brända på olika ställen. Jag hoppas verkligen att vi hittar på fler sånna här saker i sommar och jag är glad att jag fått lite nya kompisar. Alla var jätte sjyssta och hjälpsamma när jag behövde assistans för att komma i och ur kajaken rädd som jag var :) När allt var i land och vi betalat for vi hem till Filippa där vi blev bjudna på en jätte god middag med två efterrätter och hemmalagad flädersaft! Bättre slut på dagen kunde man nog inte få. Tyvärr tog jag inga bilder på den delen av äventyret, men här kommer lite av bilderna från dagen.
.
För snål för buss
Jag kom alltså på att jag skulle börja använda just den igen när mamma tjatade om att jag inte borde gå så himla mycket eftersom jag har så dåliga skor och får ont i höften eller knäna eller en fot så fort jag promenerat lite för mycket. Hon tyckte att jag borde köpa ett busskort, men när jag sa att det var för dyrt hotade hon med att köpa ett åt mig vilket jag inte vill. Jag får så dåligt samvete när jag inte åker tillräckligt mycket och så blir jag lat också och åker buss i onödan bara för att jag ska känna att det lönar sig. Det är bättre att jag får lite motion tänkte jag och kom att tänka på min gamla cykel.
Jag lyckades övertala mamma att köra den till cykelaffären för att få ett nytt lås och nyckel istället för att betala busskortet och vips så var min cykel fixad och redo att användas. Stolt över detta vackra röda åkdon pumpade jag framdäcket och cyklade hem till pappa och längtade efter att få ta den till jobbet nästa dag. Nästa dag var jag inte riktigt lika stolt. Luften var helt borta ur framdäcket igen! Jag borde ha anat nått när jag behövde pumpa den på kvällen inte långt efter att den kommit hem. Och jag fick i stress och panik snabbt lirka ut pappas gamla cresent ur garage och pumpa upp den för att sedan kasta mig iväg i sista sekunden som vanligt. Cresenten kan man alltid lite på! Men jag som räknat med att ta mig till jobbet med lugn för en gångs skull! Fast egentligen var det ju inte så konstigt att min gamla cykel var lite paj med tanke på att den stått ute i ett och ett halvt år utan att nån rört den ur fläcken, men jag ville verkligen tro att den var hel. Jag ska fixa däcket så fort jag bara kan nu i alla fall, sen kommer jag glida fram på min snygga röda cykel resten av sommaren.
Äntligen klar
Bio han jag däremot med. Jag och Sofie var och såg Sex and the City filmen. Lite lustigt eftersom jag inte sett så himla många avsnitt. Bara några här och där och jag har bara kollat när jag varit för pigg för att gå och lägga mig och det inte funnits något annat jag gillat på TV. Den var ok, men inte mycket mer. Bara sådär att man tycker det är trevligt att vara på bio, men man kommer inte ihåg så mycket av vad som verkligen hände när man väl sett klart. Och om en vecka kommer jag förmodligen ha glömt typ allt.
Men tillbaka till det jag tänkte skriva om från början! Ex-jobbet är alltså klart nu, därav min första lediga dag på länge. Rapporten ska bara godkännas och möjligtvis ändras på nån punkt sen är jag färdig högskoleingenjör!!! Herre gud, jag är snart ignenjör, det hade jag förträngt lite. Ha, fast jag har det inte lugnt och ledigt riktigt än, jag kommer att få jobba vidare med det jag tagit fram under examensarbetet lite till innan jag kan njuta helt av sommaren för företaget var intresserade av min produkt. Det känns roligt att det bärjar bli verklighet av det vi pluggat i tre år, men jag har en känsla av att sommaren kommer vara slut innan jag hinner varva ner. Hur som helst är jag glad över att det är sommar och jag längtar efter några lata dagar på stranden med rolig körkortsboksläsning eller nått liknande :) Det är rätt intressant faktiskt. Det blir nog ett körkort förr mig en vacker dag ändå.
jag, paint och framtiden
Just nu jobbar jag med presentationen till mitt examensatbet och sitter och ritar lite till bakgrunden i power pointen. Varför krångla till det när det finns nått så enkelt som paint?
Jag är alltså väldigt snart klar med hela examensarbetet och det känns helt sjukt konstigt! Sen kan jag göra precis vad jag vill och bli precis vad jag vill känns det som. Först blir det nog en lång resa om jag bara hittar nån som vill resa med mig, det känns lite för läskigt att åka helt själv. Annars vill jag ha körkort och jobb och en lägenhet där inte mina föräldrar bor. Jag vill gå på ikea och kolla på möbler och i inredningsaffärer och köpa en massa roliga prylar som jag inte varit ett dugg intresserad av tidigare, men nu när man ska få välja allt själv blir det plötsligt jätte kul att bestämma hurdana teskedar man ska ha och vilka handdukar och krokar och gardiner och allt annat som man behöver.
Nu i sommar blir det i alla fall Tom tits för hela slanten och det kommer nog vara jätte kul. Det känns redan som ett jätte roligt gäng och jag antar att de kommer bli ännu roligare ju mer man lär känna dom. Jag hoppas på att få vara med i en mörkershow som de har börjat med, men det var lite oklart om Ulla tyckte att det passade för de vill tydligen ha mig till annat... Mörkershowen verkar jätte rolig i allafall och om jag får byta pass med tjejen som inte ville ha mörkershowen så får jag ha hand om heliumballongen också! Det är ju hur coolt som helst :)
Men om det ska kunna bli en skön sommar måste jag ju ändå bli klar med allt inför presentationen så det är bäst att jag jobbar på lite till. Sen får jag slappa mera.
Jag har blivit lurad,åhhhå
Jag har precis gjort detta... Köpt två foton för 550 kr alltså, inte hängt upp dem på väggen. Än... Det var ett sånt där modell för en dag påhitt där man får gratis sminkning, som inte var mycket bättre än vad jag själv kan klara av, sen blir man fotat med en massa olika bakgrunder och i en massa olika poser med olika kläder på sig. Det var kul att stå framför kameran i och för sig, men man var ju inte så himla bekväm och det hela kändes nästan lite pinsamt. Så fick man sätta sig med en tjej och kolla igenom alla bilderna medan hon hetsade en att välja ut de bilder man tyckte om. Det gick väldigt fort och man fick inte så lång betänketid på varje kort och de stressade en att fatta ett beslut om hur många kort man ville ha. Jag vet inte om jag fick de bästa bilderna med mig hem, men jag tycker faktiskt ändå att jag ser jäkligt bra ut! Brukar annars oftast tycka att jag ser helskum ut på alla bilder.
Det var Frida som tog med mig dit tillsammans med hennes kompis Hanna och det var ju en trevlig grej att göra tillsammans, men jag tycker egentligen att de tar onödigt mycket betalt för lite kort. De skriver ju inte ens ut papperskopior åt en! Men ja ja, nu är det i alla fall gjort och jag ska väl sätta in bilderna som jag pratar om. Om man känner sig rik så rekommenderar jag ändå upplevelsen. Kanske kan va en kul present också till nån som gillar att se sin egen spegelbild :)
Tokiga ponnyer
Vi hade väldigt kul i alla fall och jag blev jätte glad direkt när jag kom in i stallet och såg att min gamla Kim hade kommit tillbaka efter att ha varit utlånad till en tjej som skulle rida till henne för försäljning. Kim var min stjärna när jag red som mest på Ekensberg och hon var den jag kände mig tryggast på när vi skulle ut och tävla eller hoppa högt och jag var jätte glad att se henne igen. Philippa är ju också en av mina favoriter, men hur mycket jag än tycker om henne så har hon ändå varit den svåraste häst jag nånsin ridit! Kim var i och för sig också knepig i början men det var ändå ingenting mot vad Philippa kunde hitta på :)
Jag kommer aldrig glömma när jag äntligen fått Philippa att röra sig framåt överhuvud taget efter att ha haft gått igenom en period då hon bara stod still när jag skulle rida. Jag var på ute banan och hade fått upp rätt bra fart och galopperade runt och var väldigt nöjd med att jag faktiskt höll mig på banan, vilket var mer än jag gjorde med Kim på den tiden. På ena långsidan nån meter in på banan stod Stefan och kollade hur det gick för oss som red och när jag ska rida förbi honom börjar Philippa dra lite åt hans håll. Stefan försöker backa undan, men hon hade liksom riktat in sig på honom och styrningen fungerade inte så jätte bra, vi hade ju precis kommit överens om hur man gick frammåt, svänga kom långt senare i vår utveckling! Hur som helst så gick allt detta väldigt fort, kom ihåg att hastigheten var hög redan från början. Stefans överlevnads instinkter säger i alla fall åt honom att rädda sig själv så han sträcker upp sig hojtar till och håller upp armarna. Detta fick slut på händelsen väldigt fort då Philippa gjorde ett av sina tvära kast åt sidan vilket hon har naturlig fallenhet för varpå jag faller av, vilket jag tydligen har naturlig fallenhet för. Det var typ den andra av kanske 14 avtrillningar från just Philippa, eller det kan ha blivit fler... Jag håller räkningen faktiskt, har det bara inte i huvudet. Här kommer två bilder som jag tog i måndags, de är inte riktigt i sin livs form, men jag tycker de är söta ändå. Kim först, sen Philippa.
Loppan var i stallet också och vi hjälpte henne ta ut några hästar till hagen där vi passade på att hälsa på alla som ville hälsa på oss, vilket var alla utom Zeus. han verkade inte få eller vilja vara med de andra pållarna. Ska försöka komma ihåg att gosa lite med honom också nästa gång jag åker dit. Det var jätte roligt att träffa Loppan också, jag saknar att ha hoppträningar med henne och Frida med Maria som tränare. Jag tog en del bilder i hagen också som jag vill spara.
Biggest brain!
Det var bara det jag ville säga just nu.
Seg hjärna
Nu satt jag på facebook och skulle göra ett sånt här skojjigt test för att se hur stor hjärna jag har. Man får göra en massa olika övningar i huvudräkning och memory och pussel och annat jobbigt, på tid så klart, och jag slog personligt rekord första omgången. Men så när jag skulle köra igen för att få en ännu större hjärna och kanske klå nån av mina vänner som har spelat så blev min hjärna bara mindre och mindre! Hur kul e de? Gick från en nördhjärna till neandertalarhjärna... Då blev jag trött.
Nu ska min lilla hjärna och jag läsa lite och hoppas att den växer.
Mördarkatt
Nu kan jag faktiskt döda myggor! och fästingar och bromsar med. Jag känner mig till och med riktigt nöjd när jag dödat en stor fet broms som precis tänkt ta en tugga av en häst eller mig! Jag trodde därför att jag blivit mindre känslig när det gäller att döda djur, men det gällde tydligen bara de blodsugande djuren.
Idag när jag satt och halvsov i solen ute på verandan kom Filippa och mjauade brevid mig. Jag klappade henne lite grann, sen kastade hon sig plötsligt in under bordet. Det var en liten mus som hon hade med sig som nu höll på att smita! Jag trodde först att den var död, men så släppte hon ner den i gräset och den rörde sig lite. Jag fick panik och sög tag i nackskinnet på katten och höll bort henne från den vettskrämda musen. Jag ville kontrollera om den var halvdöd eller helt levande och i så fall kunde den ju få springa iväg tänkte jag. Filippa skrek och försökte slita sig som en vildhäst så jag slängde in henne i hallen sen skyndade jag mig tillbaka till musen. Den satt bara där och lutade sig mot några grässtrån utan att bry sig om myrorna som klättrade på den och jag kunde inte bara lämna den, då skulle ju nästa bästa katt komma och ta den så jag ringde mamma och hoppades att hon skulle lösa problemet. Hon tyckte att jag skulle hämta en spade och ha ihjäl den! Det verkade ju vara det snällaste egentligen så den slapp lida, men jag kunde absolut inte tänka mig att slå en spade i huvudet på den. Hon kom med ett lite bättre förslag, att gå till grannen och be honom göra det, men jag ville helst inte det heller.
Medan jag stod där och tittade på musen började den vinglande röra lite på sig. Den gick runt runt och välte lite då och då, men verkade bli piggare så vi bestämde att jag skulle hämta ett tomt flingpaket och putta ner musen där i och lägga paketet uppe i skogen så kunde han vila upp sig lite där. Jag var lite rädd att jag inte skulle hitta musen om han vinglade iväg för långt medan jag hämtade flingpaketet, men så snurrade han runt ett par varv och lyckades trassla in ena bakbenet i gräset och satt fast. Jag kom tillbaka med ett havrefraspaket med några havrefras i botten och en sax så jag kunde klippa loss honom och då skuttade han iväg lite. Han verkade vara lite halt, men mest chockad tror jag så jag puttade försiktigt in honom i paketet och gick runt till skogen. När jag väl ställt ner paketet under en gran gick han ut ganska snabbt, men jag lät det ligga kvar om han ville gömma sig och äta lite havrefras sen :)
Jag hoppas att den klarar sig, men jag vet ju att min älskade katt förmodligen kommer att äta upp den nästa gång hon går ut i alla fall. Jag vet ju att katter äter djur, men måste hon blanda in mig! Om jag slipper se dom halvdöda och döda vore det mycket lättare.
Hur som helst är är min mördarkatt världens bästa katt. Jag får helt enkelt leva med att ta hand om döda och halvdöda sorkar, kaniner, ekorrar och möss.
Morsdag
Mormor och morfar är så gulliga och jag önskar att jag hälsade på dem oftare. Det är i alla fall väldigt trevlig när man är där och idag var det så fint väder och vi satt ute och åt. Vi vandrade runt lite i trägården sen och jag passade på att ta lite bilder.
Slutfest
I fredags var jag på min sista sittning på Campus Telge!
Som student i alla fall. Jag hade stressat hela förmiddagen med att få iväg första versionen av min x-jobbs rapport och klippa håret. Det var ju ett år sen jag klippte mig så det var på tiden tyckte mamma och jag kunde inte annat än hålla med. När detta sen var klart visste jag inte riktigt vad jag skulle göra så jag gick runt förvirrad på stan ett tag. Jag har ju inte varit helt ledig på så länge. Jag är fortfarande inte helt klar, men just då kunde jag inte göra mer förrän någon läst rapporten åt mig. Nu kunde jag i alla fall njuta ordentligt av kvällen! Det var jätte kul att se alla från klassen igen, men det var ju såklart tråkigt att man typ aldrig kommer se dem mer. Eller man kommer säkert stöta på ett par av dem nån gång, men det var ändå lite trist. Jag höll mig pigg och vaken länge också, hon var i alla fall efter två när jag somnade :) Med balklänning, tjocktröja och mascaran kvar runt ögonen. Hur kan man låta bli att somna med kläderna på då och då!
.
Såhär fina såg vi ut till bords Jag och Per
Hoppas man får jobb nu också bara...
Kosläpp
Jag var med om nått alldeles fantastiskt härom dan faktiskt! Jag var och tittade på ett betessläpp på en bondgård när korna ska rusa ut ur lagårn och välltra sig i det gröna gräset och göra kullerbyttor av glädje! Så var det inte riktigt, men nästan. Jag ska ta det från början i alla fall.
Jag, min vän Johan, min vän Theresa och Johans vän Rickard var inte ute i jätte god tid men räknade med att komma fram ett tag innan dörrarna öppnades. Med en jätte cool gps hade vi inga problem med att hitta dit, men när vi närmade oss var det helt plötsligt tvärstopp på vägen för det var tydligen fler än oss som ville se korna dansa ut på klöverängen. Helt plötsligt började det kännas lite stressat, tänk om de skulle hinna släppa ut korna och vi skulle missa alla hopp och konster! Vi bestämde oss för att överge bilen och ta oss vidare till fots.
Detta var en mycket bra idé då vi lyckades gå om ett mycket stort antal bilar. På vägen stöter vi sedan på en barnfamilj som håller på att lassa ur matkassar ur bilen på väg hem till sitt hus och pappan i familjen tittar på oss som promenerar i mycket rask takt och på alla bilarna och säger sedan "Vad är det frågan om?" varpå vi fick förklara att det var betessläpp och allt detta var pga korna. Jag kände mig mycket desperat och blev irriterad över att pappan säkert tyckte att vi alla var knäppa i huvet. Jag höll i och för sig med honom. Men det hade känts ännu värre om jag stressat som en galning och missat allt så vi skyndade vidare och pappan muttrade nått om att "det är ju inte klokt..."
Så var det tillslut dags för korna att släppas ut. Jag stod beredd med min nya kamera i högsta hugg inzoomat så mycket det gick för det fanns ingen plats så nära grinden. Så kommer de travande, inte galopperande helt galna som jag föreställt mig, utan med försiktigt och eftertänksamt. Det var nog fotografen som stod mitt i vägen som skrämde dom! Så kommer det några fler och de sprang runt lite mer och vände lite tvärt hit och dit, men fortfarande inte jätte kul. Då utbrister en liten pojke brevid mig precis vad jag tänkte. "Trrrååååkkkiiigt!!!", men vi behövde inte ha tråkigt länge till för snart kom korna faktiskt galopperande i ganska full fart rakt mot oss och pojken skrattade hysteriskt.
Jag tog ca 190 kort som jag kolla igenom och välja bort de sämsta ur nån dag när jag har lust. Nu nöjer jag mig med att välja ut några bra som jag kan visa.
Det var ju roligast när korna kom nära staketet och när de stångades och skuttade, men jag hade nog trott att det skulle vara mer fart i dom. Förmodligen för att jag sett galna hästar och vet hur snabba dom är. Men de stackars korna kunde inte vara snabbare för då trasslade de in sina juver i benen. Kolla bara på kossan som gör ett jättehopp och juvret typ släpar i marken!
Jag är nöjd med mina bilder i alla fall och jag hade väldigt roligt även om det var stressigt på vägen dit. Oj vad jag har skrivit mycket! men du behöver inte läsa hela om du inte vill, jag ska läsa det sen nån gång och glädjas åt hur hysteriskt snabbt jag gick för att få se ett betessläpp :)
Testing testing
Jag vet inte riktigt vad jag ska med den här bloggen till...
Jag kan ju dela med mig av bilder och roliga saker som händer, men det gör man väl på facebook? Fast här kanske det blir lite mer beskrivningar kring händelserna och i ett snyggare format. Känns lite konstigt att folk ska läsa det sen. Jag tänker mest att det kan bli kul för mig att läsa det sen :) jag tänker bara på mig själv!
?
